Jaha. Det här bevisar en gång för alla hur effektivt det är att promenera.
Där gick jag, i ett lätt vårregn, intet ont anandes, och insöp dofterna av grönt som efter dagar med sol plötligt blir vått. Minsta Busan var lämnad på förskolan och jag skulle hem och förlagsjobba, vilket idag bland annat betyder posta böcker till BTJ.
Jag brukar bokfundera under mina tisdagspromenader. Brukar skriva när jag kommer hem. Ofta dikterar jag direkt in i telefonen redan under promenaden och det är vad jag hade tänkt göra idag också.
Istället får jag en helt ny idé.
Och den är faktiskt görbra.
Men den f ö r ä n d r a r.
Idén är en prolog. En prolog till trean. En kort prolog som utspelar sig ett hemligt antal år före trean börjar, och som sätter tonen för treans grundläggande konflikt och största mysterium.
Hap.
Men jag kan väl inte lägga till PROLOGER hur som HELST? Fenomenet prolog är förbehållen första boken, faktiskt. Bara ettan har prolog. Tvåan har det inte och inte fyran heller. Att lägga till en prolog till trean skulle rubba hela balansen i seriens totala dramaturgi.
Dessutom *fnyser högt*, skulle en prolog betyda att jag BYTER tredje bokens FÖRSTA MENING! Det är väl ingenting man gör HUR som HELST?! Jag råkar tycka om mina första meningar, i alla fyra böckerna. De betyder någonting. De står som vackra symboler för vardera verk. Visst, det är möjligt att jag kommer att tycka om den nya första meningen i en prolog som jag inte har någon aning om hur jag skulle skriva än, men då måste jag ju VÄNJA mig vid det, begriper ni väl? Förstameningar är liksom ingenting som man HAFSAR ihop på en höft! Man skriver dem och sen läser man dem tusen gånger medan en stark, varaktig relation växer fram. Man älskar dem. Ömt.
Så.
Vad sjutton gör jag nu?
Postar böcker?
3 kommentarer:
Är verkligen prologer förbehållet första boken? Jag tycker såklart du ska köra på idén och sen, när den är nedskriven efter bästa förmåga, då kanske det visar sig om den trots allt inte platsar. Men med största sannolikhet kommer den hinna klamra sig fast, du kommer vänja dig och så är det du och prologen för all framtid trots att den stökar till dramaturgin. (Vad härligt förresten, att bara FRÅNGÅ sina egna, strängt satta regler!)
Kram på´re!
/A
"Är prologer förbehållet första boken?" - Nej, det är det väl inte, men det känns något inkonsekvent när inte alla böckerna har prolog/epilog. Antingen alla, ingen eller bara en. Jag vet inte hur jag ställer mig till varannan ...?
Men som du säkert redan gissat har en skiss redan tagits fram. Jag började skriva den som anteckningar över vilka som är var och varför och sakta men säkert gick scenanvisningarna över till något som liknar text. Syftet är kristallklart.
Frågan som återstår är vad den gör med boken. Effekten blir ju att läsaren vet mer än Lianne, i den mån som läsaren minns prologen när hen kastats in i bokens svindlande händelseutveckling. Kanske vill jag inte lägga fokus där? Jag vet inte.
Vad jag vet är jag vill skriva den för att Jag ska veta vad som hänt eftersom det kommer påverka hur en nyckelperson agerar. Om den kommer med i boken kommer jag märka senare i sommar, när helheten mejslas fram.
Tack för kram och råd!
Låter som en ypperlig plan!
Vill bara påpeka att om man med "läsare" menar exempelvis mig, finns det ingen risk att "läsaren" kommer att minnas prologen så detaljerat att det sabbar resten. Men det gäller förstås bara en "läsare". Inte mycket till "statistiskt säkerställt".
/A
Skicka en kommentar