Ögonblicken som väger upp allt det andra

Jag vaknar. Vårsolen anas bakom gardiner idag som varje dag under veckan. Vid sängens fotända står min man, nypåklädd. 

Han tittar på mig. Han ser lycklig ut. "Du är så fin", säger han. "Jag låg och tittade på dig en lång stund innan jag gick upp."

"Va? När jag sov på sniskan med öppen mun?"

Han bara ler till svar. Strålar, som om han vunnit jackpot.

Sådana ögonblick är mitt liv bra på att strössla i mängder numera. Det måste ju vara det som är lycka.

Och med allt det andra menar jag avlusning av familjens samtliga fem personer följt av luskamning tio gånger om dagen och en slutspurt av tryckerihistorien som får min förlagsmejl att gå så varm att jag är rädd den ska överhettas om någon mer databas eller trollformel kör ihop sig.

36 dagar kvar till boksläpp.