Lättnaden när jag får öppna ordbehandlaren, efter veckors ledighet från densamma.
Hela kroppen andas ut.
Blodet skuttar.
Hjärtat slappnar av och lägger upp fötterna på soffbordet.
Som ett fix.
Om min man frågar så ska jag ha en telefonintervju med en tidning om en timme och sen ska jag mejla en bokhandel. Jag har planer på att marknadsföra allt det där som jag redan skrivit.
Men just nu får jag skriva nytt. I en halvtimme.
*ler mot ett tomt, lovande ark papper*
2 kommentarer:
Ett fix, ja. Det är du värd.
/A
Bra blev det också! =)
Skicka en kommentar