Det kan inte gå fel

I år var året då jag debuterade som författare. 

I år var året då jag tillsammans med maken och 70 000 andra såg Håkan på Ullevi.

Jo. Det är nog top-två.

Sen var det också året när jag läste hela serien om Lianne för min storgillande dotter. Det var året när jag och maken reste utomlands ihop för första gången på 12 år. Det var året när vi hade en riktig sommar med badväder och 30graders värme dag efter dag, vecka efter vecka. Det var året när jag började undervisa i svenska som andraspråk, något av det roligaste jag gjort.

Men främst kommer 2014 alltid vara året då jag debuterade och Lianne såg dagens ljus. Det kommer vi inte runt.

Nyår är en tid för utvärdering och eftertanke, men jag måste säga att jag alltid lockas mer av att titta framåt än bakåt på nyårsafton. Vad för det nya året med sig? Vad väntar? Vilka överraskningar finns och vilka milstolpar kan vi se fram emot?

Under 2015 ska jag:

• ge ut del II: I levande mörker. Av de fyra böckerna i serien har det varit min favorit under de senaste två åren. Jag hoppas, hoppas, hoppas läsarna kommer hålla med mig om det, och att läsandet av I levande mörker kommer leda till någon sorts försäljningsökning. 
• Resa till Rom. Det är nästan så att det skulle få komma på första plats. Det är Så Stort. Jag är latinläraren som aldrig varit i Rom. Jag hittar på Forum Romanum, men har aldrig stått på det. Jag har läst deras ord på originalspråk, de som en gång byggde, älskade, förförde, förlorade och slogs om staden, men inte gått i deras fotspår. Jag har skrivit en bok om Caesar men inte stått i Pompeius curia där han dog och fällt en tår till hans ära, men nästa år ska det alltså ske. Maken och jag planerar stort för resan och när jag väl kommer till dit ska ingenting göras halvdant. Jag har redan köpt en ny klänning och fler kommer det bli. Ska jag till Rom efter alla dessa år så ska jag banne mig se ut som en filmstjärna. Hela resan.

Mina nyårslöften är som följer:

• Jag ska kodväxla mindre. Kodväxla betyder att man slänger in utrikiska ord i sitt språk och alltså växlar mellan två språk och säger saker som: det var det crappigaste ever! Kodväxling är något jag blivit medveten om genom jobbet där jag bannlyst alla språk utom svenska i mitt klassrum. Eftersom eleverna måste öva på att våga prata svenska måste jag också prata svenska och eftersom man kan säga någonsin istället för ever, är min förhoppning att bli bättre på att välja det svenska ordet.
• Efter 2014 års icketräning med den sorgliga mitt-gym-gick-i-konkurs-missären så blir det nu nya tag. Tisdagskvällar kommer bli gymkvällar igen och jag längtar! Maken och jag ska gå till gymmet ihop eftersom barnen är stora nog att vara själva en kväll i veckan. Sen ska vi inte träna ihop, gubevars, men vi ska vara varandras dragplåster.
• Jag tar sikte på förlagskontrakt igen. Lianne är och förblir min i nuläget, men alla andra berättelser som väntar på egna resor får inte glömmas bort. Jag har redan börjat: feelgoodboken ligger på förlag och Sean och jag gör upp planer för en eventuell bilderboksdebut. Det rör sig, i alla fall.

För mig handlar nyårslöften om att medvetandegöra en viss del av sitt liv för sig själv. Att välja fokus. Sen får året komma med sina skruvar och dalar, men jag försökte något i alla fall, som är långt bättre än att aldrig önska förändras.

I Den Goda Cirkeln firas nyår och jag hör ljudet av deras avlägsna röster medan jag går här och putsar guldkantade vinglas och flätar flickornas hår inför kvällen. Tillsammans med Jonnadagen är nyår en av årets stora högtider och på nyårsdagen håller Kung Alexander tal och samlar alla häxor kring gemensamma mål och förhoppningar. Nyår är inte med i första boken, men väl i andra. Nyårsscenen i I levande mörker är faktiskt en initial favorit för att den fungerar som en av två språngbrädor till bokens centrala konflikt. I nyårspresent tänkte jag bjuda på två repliker från Nyårsafton, med viss reservation för redigering.

Mamma kollade ugnen och klockan samtidigt. ”Tänk om de inte tycker om maten?”

”Det är canneloni med inte mindre än tre sorters ost”, sa Lianne. ”Det kan inte gå fel.”

Med det önskar Lianne och jag gott nytt år! 

2015. Det kan inte gå fel.

Kursledaren efterlyser respons

Nästa vecka ska jag hålla i en skrivarworkshop för tonåringar. Den är mycket kort - bara en timme - och hålls under ett ungdomsläger där de har många olika workshops att välja på. Jag kommer nog ha två pass ser det ut som, men jag tror att det är med två olika grupper. Hur som helst hinner man inte så långt på en timme och jag vill förstås att de går därifrån superpeppade att skriva och med några grundläggande verktyg i fickan.

Jag skulle kunna mässa i en timme. Jag är bra på det: entusiasmera och engagera och få folk att komma ihåg vad jag säger. Men faktum kvarstår: man får med sig mer om man får göra något själv. Problemet är att jag vet av erfarenhet att ungdomar kan vara lite slöa att komma igång med egna uppgifter och vi har som sagt ont om tid. Ändå börjar en plan urskiljas i mörkret och nu vill jag ha era tankar på denna plan.

Följande element skulle kunna ingå i en 30 minuter lång, interaktiv, inledande föreläsning. Vilka går du igång på? Vilka tror du går in hos målgruppen skrivande ungdomar? Ta med lite av alla (fullt möjligt btw) eller mycket av några?

- Dramaturgi. Vi pratar kort om den dramaturgiska valen och hur händelser i en berättelse ska leda till varann. Måste inte ta jättemycket tid i anspråk, men det väcker tankar.

- Ordval. Inte krydda med för många adjektiv och adverb men gärna använda specificerande ord. Skriv att grabben skuttade gatan fram istället för gick, skriv att de lagade en sparrisomelett istället för mat. Måla bilder med färre ord.

- Gestaltning. Jag introducerar show, not tell och ger exempel på berättande och förklarande text kontra text där läsaren får fylla i själv och frågar dem vilken text som de tror engagerar läsaren mest. Här kan man slänga in en kort övning där de får exempel på dåligt berättande att skriva om till fungerande gestaltning.

- Karaktärisering. Vikten av att lära känna sina karaktärer och veta mer om dem än vad som står i texten. Konsten att välja vad som ska stå i texten, vad som ska synas mellan raderna och på vilket sätt och svårigheten att motstå att berätta allt man vet om alla bara för att man kan samt det motsatta problemet: tråkiga, blaséartade karaktärer som är platta, statiska och stereotypa och aldrig överraskar eller känns verkliga och hur man undviker en sådan fälla.

- Rum och miljö. Påhittade världar och system ska vara logiska och gå att köpa. Verkliga platser ska ha specifik information så att de som bor där känner igen sig (istället för att luddigt skriva vad man tror om platsen i fråga). Miljön ska alltid samverka med historien och författaren måste ställa sig frågan: hur påverkas karaktärerna av att bo här? Hur ser den sociala strukturen ut?

Här kunde man gå över till den avslutande övningen som går ut på att kursdelatagerna drar två lappar ur två skålar: en lapp med en plats/miljö och en lapp med ett litterärt motiv. Sen får de 15 minuter på sig att skriva X ord (inget långt utan bara en presentation/inledning) som sedan byts med varandra i en kamratrespons som följs av en avslutande gruppdiskussion om vad som händer med olika berättelser och motiv (som vi läst och sett så många gånger) när vi stoppar in dem i olika tider, platser och miljöer.

Det här kommer mala i mitt bakhuvud medan jag tar mig ner till svärfamiljen i Biografen och antagligen landa på en bra plats som lektionsidéer brukar fungera med mig. Men jag välkomnar en diskussion! Alla tankar och bifall och motargument tages tacksamt emot.

Jo, och gott slut och god fortsättning och alltihop.

/Vilse. It's good to be back.

En era går i graven

Idag postades mitt allra sista inlägg på Debutantbloggen.
Det har varit en ynnest och ett privilegium att få vara en del av detta forum.
Men nu är det slut.
En era går i graven.

En ny ser sin början.

Julspecial på lianne.se

En spoof, en text som utspelar sig mellan bok1 och bok2, som en liten julhälsning från Vilse Förlag.

GOD JUL!

Jul i Vilsehuset

Men ni vet.

Maken kör stan runt i jakt på mer tejp då den nyinköpta julpysslats slut av dotter.
Jag sitter på golvet vid granen och rimmar mig fnissig.
På övervåningen ligger tre barn och skruvar sig utan att somna, trots sen timme.

Det är dan före dan.

Rösta på Ljus som varit dolt

Tidningen Vi Läser utser årets bästa ungdomsbok. Om man gillade Ljus som varit dolt skulle man kunna gå in och rösta på den. Om man skrollar ner lite till höger. 

Då kanske författaren skulle bli så glad att hon börjar redigera tvåan i lite snabbare takt.

Mhm.