onsdag 19 november 2014

Fast helgen var bra. Riktigt bra. Det var den.

Allt jag vill göra är att sluta gå till jobbet, bädda in mig i tjocka täcken, köra ett långvarande Twilightmaraton och äta min lillasysters kakor som är det godaste som bakas i någon värld. Är det så mycket begärt?

Kan vara så att det är mörkt ute.
Kan vara så att man blivit sågad.
Kan finnas ångest inuti som inte lindras av någonting. Inte fanmejlen, inte vänners beröm. No nothing.

Istället såg jag en film igårkväll som fick mig att gråta 87% av speltiden. 20% av det var fulgråt. Det var en rätt B-ig film på Netflix med sisådär skådespelarinsatser på vissa håll och sisådär klippning. Nåt var oproffsigt och jag har svårt att sätta fingret på det, men den var ganska perfekt ändå. Jag mår bra av att gråta av mig och dessutom hade den ett hemskt fint budskap om tro som inte satt helt fel. Tro är som bekant motsatsen till tvivel.

Hela den sorgliga filmtittningen ledde i alla fall till att jag började tänka på mina barn och min riktning i livet och hittade på världens bästa julklapp som sen höll mig vaken alldeles för länge. Den ledde faktiskt till positiv energi. Att ångesten börjar om nu beror antagligen mest på sömnbristen.

Annars är sågningens största missöde att jag oroar mig för min deadline. Jag har ju satt datum nu för nästa boksläpp och det är långt tidigare än jag först tänkt mig. Sålänge som denna ångest härjar kan jag inte skriva eller ens titta på mitt älskade manus för jag vet att hur jag än böjer mig kommer det inte duga åt denna enda människa vars ord hamrar runt. 

Det borde inte spela någon roll. Jag har så många som väntar på tvåan, såååå många. Och jag älskar den. Dottern älskar den. Betaläsarna älskar den.

Men ... 

Eller jag menar så det så.

7 kommentarer:

Kära Syster sa...

SÅ DET SÅ! Helt rätt!

Sågningar och ångest ingår nog tyvärr. Jag lider med dig, fattar ju att det är omöjligt att få nåt gjort när sånt händer. För sjutton, jag har varit helt handlingsförlamad för att "alla andra är mycket bättre" och sånt. Vore man för hårdhudad för att ta till sig sånt, skulle man antagligen vara för okänslig för att kunna skriva överhuvudtaget?

Men hörru, jag måste få reda på vad för film du såg! Låter helt fantastiskt med dålig b-film att fulgråta till ju!

/A

Vilse sa...

Twist of faith! Ännu B-igare titel. Kan inte lämna gråtgaranti, folk är olika och tillfällen är olika, men jag utlovar i alla fall skön musik, klyschor och en hjärtskärande scen på en kyrkogård.

Nu ska jag skriva ett inlägg till en annan blogg. Måste bara andas lite först och det är ovanligt svårt att komma ihåg hur man gör. Stundtals.

Kära Syster sa...

Du har skrivit dina ord och lämnat dem åt andra att läsa. Det blir inte modigare än så. Jag önskar att jag kunde vara så modig. Och nej, alla kan inte gilla.

MEN VI VILL LÄSA TVÅAN!!!

Kram,
/E

Vilse sa...

Kan vara så att jag fick en liten, liten tår i ögat av att läsa det Elin. Tack.

Okej. Om det är för DIN skull, så ger jag väl ut tvåan 11 april.

Kram!

Kära Syster sa...

11 april! 11 april! 11 april! *skriver genast upp i kalendern*

Det var då ett helt fantastiskt inlägg du fick ihop till "den andra bloggen". Magiskt!

/A

Anja Olergård sa...

Jag tycker Camilla Läckberg är värdelös, men bryr sig hon om det? Nej, hon skriver inte för mig, hon skriver för dem som gillar hennes böcker. Och det är jättemånga. Ingen kan behaga alla. Var dig själv, det är det enda nån av oss kan <3

Vilse sa...

Tack snälla Anja! <3