Igårkväll satt jag och försökte beskriva hur en oboe låter. Tänk sådana spännande uppgifter jag ramlar över som författare, uppgifter som måste lösas och slutföras tills jag är nöjd.
Jag tycker om att väva in ljud och musik i mina böcker eftersom jag är så fäst vid ljud själv. Mitt ljudminne är bättre än mitt synminne (även om det inte är något fel på det heller). Högt uttalade fraser, tonlägen, musik och rytmer fastnar lätt. De har också makt att beröra. En sensuell röst, en djup cello, en vacker dialekt - sådant njuter jag av, kanske till och med mer än jag njuter av vackert sceneri.
Därför är jag beroende av musik när jag skriver. Musiken jag lyssnar på i bilen under skrivperioder vävs in i texten som skrivs senare, även om jag sen skriver under tystnad.
Igår lyssnade jag på olika oboestycken medan jag letade ord med ljus och lykta. Hur låter det? Hur beskriver jag det? Hur känns det?
Det blev bra. Jag är nöjd med resultatet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar