Helgen ägnas åt rekreation (ty den som arbetar så hårt som jag gör numera måste vila, vila, vila), flera varianter på tolvårskalas och skrivande av en spontanteater som ska användas för att lajva Lianne i spännande ungdomsverksamhet.
Det sistnämnda har känts klurigt. Den spontanteater som används för tillfället sen många år tillbaka är en vedertagen sådan, känd i sina kretsar för att fungera väldigt bra i grupp för att få upp stämningen. Den har ingen nämnvärd handling utan rider på att det blir väldigt roligt när ungdomsledaren läser ett manus som ingen förut hört, samtidigt som ungdomarna gestaltar olika roller såsom hjälte, skurk, dörr och vattenhål.
Min uppgift har varit att skapa en ny kontext till denna verksamhet. De gillar Den Goda Cirkeln. De tycker att den fungerar som diskussionsunderlag för deras värderingsdagar som de håller och därför skriver jag en spontanteater i tre akter som ska fylla samma roliga funktion som den tidigare teatern gjorde, men som har en handling och ett budskap att knyta an till när värderingsdagen är slut.
Först kändes det som sagt klurigt. Liannes värld är närmast helig för mig och man får förstås inte skratta åt fel saker. Men snart la sig allt på plats. Det roliga blir just situationskomiken: träd som susar, fotbollar som studsar, mattor som rör på sig - allt gestaltat av elever i årskurs sju - samtidigt som storyn finns där.
Innan vi har nästa omgång gäster på besök, hoppas jag kunna tweaka det hela ett varv till så att balansen mellan komik och budskap och balansen mellan elevernas frihet att gestalta och handlingen i sig fungerar lite bättre.
Se där. Ett inlägg blev det i januari i alla fall. Nån gång när jag fått näsan över vattenytan ska det kanske bli mer.
