torsdag 31 oktober 2013

Vid midnatt smäller det för den som orkar vara uppe

Nanowrimo börjar vid midnatt den förste november. För min del blir det nog i morgon bitti. Måste sova och tänka på hälsan (återkommer med hur det gick med det.)

Mellan mig och Nanowrimo ligger följande lista att beta av:

  • Skriva följebrev. 
  • Mejla manus.
  • Svara på senaste illustratörsmejlet, fast först
  • diskutera illustratörsmejlet med någon.
Tur att man ska på höstlovslek till svensklärarsystern om en stund. Mammorna brukar kunna avhandla ett och annat medan barnen leker. 

Sen återstår det sista och viktigaste: läsa igenom synopsis och karaktärsdokument och bestämma sig för var i härvan man ska börja. Antagligen med tillbakablickarna.

Imorgon bitti ska jag börja skriva Tekoppen. Say what? Den där berättelsen som legat på lut i evigheter, ska nu få ord att vila på.

Men vilka? Den som lever får se.

Hur laddar ni andra?

4 kommentarer:

dorro sa...

Jag planerar att börja ladda ikväll med att läsa igenom mina anteckningar, dricka ett gott te och äta mörk choklad. Morgondagen börjar tidigt med en träningsrunda i ruskvädret, sedan god frukost och sedan ska förhoppningsvis orden komma.

Det är min plan det!

Kära Syster sa...

Bra plan, dorro! Jag ska eventuellt skriva de där anteckningarna ikväll. Har liksom inte en enda plan för texten, förutom platsen och tiden för berättelsen. Och två huvudkaraktärer. Suck, det blir som vanligt. Jag bara kastar mig i en berättelse jag inte alls vet var den ska ta vägen. Men jag är fett sugen på att börja i natt! Får se lite...

/A

Vilse sa...

Ni har så bra planer! Jag köper smink till Halloweenfester, det är liksom vad jag gör.

Men jag kan tala om hur man inte bör ladda till Nano: genom att skriva följebrev till annat manus. Usch, för följebrev. Jag måste vara den långrandigaste följebrevskrivaren i världshistorien. Vill få iväg, iväg, och rikta om fokus. Snaaaart.

Kära Syster sa...

Jag har uppfattat det som så att många förlag inte alls lägger så mycket vikt vid följebrevet som andra får oss att vilja tro. Jag tror på att hålla sig kortfattad och inte krångla det till för sig. Nu har jag i och för sig aldrig skrivit följebrev, men det är så jag tänker att jag ska göra när det blir dags. Kontaktuppgifter samt kort beskrivning av texten. Inte för mycket sälj, liksom. Är boken bra så är den bra.

Lycka till och hoppas att du snart kan lämna det gamla bakom dig (ska jag säga) och dyka in i november med oss!

/A