Oskar Källner som bloggar på Debutantbloggen och som jag nämnt i förra inlägget postade häromdagen ett inlägg om skrivprocessen. Han håller på med uppföljaren på sin nyligen utkomna bok och diskuterade skrivprocessen kring detta.
Det fick mig naturligtvis att tänka på mitt arbete där motsatt process pågår, nämligen den att färdigställa och redigera första boken i en trilogi där uppföljarna redan är klara och utomordentliga som de är. Uppföljarna är bättre en första boken - får det vara så? Jag ställde honom en fråga kring detta och han har lovat svara på måndag. Det ser jag fram emot!
Under tiden har jag insett att det finns en tråd i väven som utgör första boken som jag vill lyfta fram ytterligare. Jag har ju precis klarat mig igenom alltsammans och kände mig nöjd med mina lyft av vissa trådar och tilltajtandet av storyn, men nu kommer ytterligare en tråd upp. En viktig sådan. Jag får alltså kavla upp ärmarna igen och börja om från början. Jippie.
Mitt största problem är den bundna formen i vilken jag skriver. Kapitel som alla ska vara ca 10 A4sidor långa. Det betyder att alla kapitel redan är fulla och att lägga till text är ett problem. Men jag får arbeta helt enkelt. Nu börjar målet bli klart med vad det är jag vill åstadkomma och då får arbetet följa därefter.
Jag vill inte lämna ifrån mig manuset till läsare/förläggare med kommentaren: läs, det är bra, men inte lika bra som fortsättningen, så läs gärna alla böckerna! Så kan vi inte ha det. Första boken måste kunna stå på egna ben. Sen slutar den på ett sätt som gör att läsare borde vilja veta vad som kan tänkas hända sedan, men första boken måste bära!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar